Machina libera

Monday, November 14, 2005

Fair Play vägrar ge sig

Åter igen bevisas det att det finns människor som tror sig ha rätt att bestämma över andra. Det rör sig om organisationen Fair Play. Fair Play sysslar med moralpanik, bondfångarpsykologi och skräckpropaganda. Det var den snälla versionen. Fair Play har publicerat en undersökning bland föräldrar, om hur de ser på sina barns spelande. Märk väl, att man mot slutet tar upp positiva effekter av datorspel. Detta nämns naturligtvis inte i SVT:s artikel, men vad kan man vänta sig från mainstreamedia. Fair Plays rapport är full av idiotiska påståenden. I IDG:s artikel säger Maria Agrell på Fair Play:
Men för en del kan spelen vara ett sätt att fly från verkligheten

Detta menar hon är negativt. För att återgå till undersökningen, så är den helt klart vinklad. Moraltanteriet i den är enormt, och ibland uppvisar man en total avsaknad på förmåga till problemlösning. Ta till exempel det så kallade problemet med ljud från spel. ("Även den höga ljudvolymen nämns av flera föräldrar som ett problem för övriga familjemedlemmar.") Hur svårt är det att 1) Sänka volymen lite. 2) Köpa hörlurar. Eller 3) Flytta på datorn. Argumentet att ljud är ett problem är totalt irrelevant, det kan användas mot exakt vad som helst. TV är dåligt, ty ljudet från TV:n är störande för övriga familjemedlemmar! Åh, vänta. TV är ju något som dagens föräldrar har växt upp med. Då kan det ju inte vara dåligt. Moraltanter protesterar mot något de inte är uppväxta med själva. Även om de själva i sin ungdom har gjort uppror mot vuxenvärlden och anammat någon nymodighet, även då gnäller man över det nya och skrämmande, som korrumperar dagens ungdom.
Först var det jazzen och dans som skulle förstöra tonåringarna. Inget hände, världen gick inte under. Sen var det rock och ännu mer dans som skulle förinta varje uns av moral och värdighet som ungdomarna mot all förmodan hade kvar. Inget hände. Hårdrocken, videon, TV:n kom. Moraltanterna protesterade - vad skulle det bli av den uppväxande generationen? Som vanligt hände ingenting. Samma människor som i sin ungdom revolterade och förändrade ungdomskulturen bekämpar senare det fortsatta utvecklandet av den.
Mer än hälften anser att spelandet står i direkt konflikt med andra aktiviteter

Det kan bero på att det är ganska svårt att göra två saker samtidigt. Och det kan naturligtvis aldrig vara upp till varje person att bestämma över sin fritid. Tänk vilket kaos som skulle utbryta.

Och så många som 73% av föräldrarna har upplevt att deras barn blivit rastlösa eller irriterade
då de tvingats avbryta spelandet.

Man behöver väl inte direkt en doktorsexamen i psykologi för att fatta vad det beror på. Det säger sig ju självt att om man tycker om att göra något väldigt mycket, vill man inte gärna sluta med det. Och om man tvingas till det blir man sur. Men sådana simpla saker som rationellt tänkande, logik och framför allt fakta får stå tillbaka när man vill skapa panik, speciellt om det är moralpanik. Skit i fakta, blås upp allting och prefixera det gärna med döds-. I undersökningen nämns spel flera gånger som ohälsosamma. Trots att fler skadas varje år när de spela hockey eller fotboll. Man anser även att för få föräldrar spelar spel med sina barn. Hur dumt är inte det påståendet? Att de inte gör det kan bero på att barnen, föräldrarna, eller båda, inte vill det.

För att sammanfatta så har blufforganisationen Fair Play publicerat ytterligare en teknofob bondfångarundersökning. Fair Plays trovärdighet är dock noll. Läs Copyriots inlägg om Fair Play: Del I, Del II och Eudoxas rapport om dem.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home